Dagen som blev lite " ut och in"

Morgonen började himla bra. Jag vaknade av att J hade gått upp och även bullat upp en kudde på sidan av sängen. En kudde som skydd för Fred. Brevid mig låg nämligen den allra ljuvaste lilla varelse och andades tungt. Snusade gott. Fred somnade nämligen om i morse hos sin mamma, och vi sov till halv 8.
Det var en riktigt bra start på dagen, som sedan fortsatte med inte fullt så mycket flyt.

När man sover så länge ruckas ja nästkommande sovstund, som vi nästan redan hade passerat. Väl ute på promenaden upptäckte mamman att det var snö på marken. Jo, jag hade sett det genom fönstret, men inte riktigt reflekterat över att broddarna nog borde ha åkt på.
Att det sedan ringde ett viktigt samtal mitt upp i allt morgonstök, gjorde mig inte direkt extra klarsynt eller så. Allt fick gå på rutin och jag var nöjd att både jag och Fred var klädda för nästan 2 minusgrader.
Halvvägs gångna var backarna på tok för isiga. Jag fegade ur och vände tillbaka hem, samma väg. Det var liksom inte riktigt där i den isiga backen med vagnen som jag ville söka mina endorfinkickar för dagen...
Väl hemma fortsatte allt att gå på rutin. Mammans morgonmosiga hjärna var fullständigt överhettad. När vi äntligen fick sätta oss vid matbordet (båda vrålhungriga igen!)  så slog det mig att Freds mellis som består av gröt borde ha varit lunch. Klockan visade 11.30. Oj, lite för sent att göra något. Gröten stod redan på bordet.
Tankad med ny energ drog jag loss med lite hemmaträning här med soffan och kökspallen. Jobbigt och svettigt.
Dagen fortsatte sedan att rulla. Postfacket hade äntligen den efterlängtade avin för ett paket från Italien! Äntligen hade syrrans julklappar kommit! Jag och Fred byltade på oss ännu en gång och bar av mot posten.
-Kan tidigast hämtas ut i morgon, då det inte kommit hit ännu, blev beskedet. Jag som var så löjligt exhalterad över att äääntligen få hämta ut paketet, blev genast lite trumpen.
-Va?! men neje, svarade jag. -Kan man inte gå till posten och hämta det själv då? Frågade jag.
-Nej det ligger nog i en stor säck, blev svaret. Jaha liksom. Jag får pallra mig dit i morgon igen.

Nu sitter jag ju här i soffan igen, bloggandes och inser att jag inte ens orkar blogga "klart". Jag är för trött nu.
Det känns också lite som "tyspiskt denna dagen".
Så, jag nöjer mig för i kväll, jag är rätt nöjd att denna dag börjar lida mot sitt slut. Inte för att det varit en hemsk dag på något sätt, men den var ändå inte så kul.
Jag längtar tills i morgon i stället. Då hoppas jag på sovmorgon igen. Men om det blir så har jag lovat mig själv att leva som Skalman. Ät och sovklockan får helt enkelt domdera över morgondagen. Det blir bäst då.
God natt!