Dagens morsa

Själv är inte bästa dräng...MEN med tanke på gårdagens inlägg om mode, så gör jag nu ett tappert försök på egen hand. Försök inte lägga så mycket vikt vid mina konstiga miner. Jag kan bara inte se sådär spontan ut. Jag har försökt.

I dag känner jag mig utvilad. Jag vaknade faktiskt inte förrän efter 5 i morse. Av tystnaden. Sedan La Famiglia var här har vi inte hållit våra nattningsrutiner för Fred som innan. För att skona våra gäster från barnaskrik lyfte jag upp den lille när han pep. Ja, så fick han lite käk och somnade om. Enklast.
Men sen när vi väl kom in i vardagen igen, ja då har den lille gått in i ytterligare en "utvecklingsfas". Han är en riktig liten klängapa som far överallt. Han gnäller och är otålig oftare än vanligt, men skrattar för det mesta. Glada lilla skit.
Jag och J resonerade att det inte var rätt tajming att köra 5 minutersmetoden (som vi gjort 2 gånger innan, och har funkat suuuuper), då han verkar ha mardrömmar.
Han vaknar och skriker så det skär i märg och ben i bland. Så, jag har tagit upp och vyssat och ammat på nätterna. Men det funkar inte för oss i längden ju.
1)Fred är inte hungrig, utan mammig.
2) Fred har börjat med mat och äter på dagen och SKA sova på natten.
3) jag och J vill sova och vi vill ha en glad Fred som sovit gott hela natten.

Så, det var inte mycket mer att göra än att köra igen.
Första natten skrek han ganska mycket i 2 omgångar. Jag och J var lite tröttare än vanligt i går.
I natt var andra natten. Fred sov. Jag och J sov. Jag är utvilad!!!
När jag vaknade vid 5 snåret i morse tassade jag på toa. Jag kunde bara inte låta bli att glänta lite på gossens dörr. Döm om min förvåning när jag ser att han är vaken och övar på att krypa i sängen.
Alltså ÄLSKA!
I dag blir det eventuellt lussebak med Anna och Bonnie. Ses senare!
Hoppas ni får en bra dag i dag!

tröja Minimarket, glajjor Smarteyes

jeans Acne modell Needle

Det där med "mammablogg om mode"

Kanske ska jag feta just ordet mammablogg? Tanken med mode är ju fortfarande god. Jag älskar kläder. Sköna kläder. Praktiska kläder. Jag älskar även snygga kläder. Men nu till dilemmat.
Jag har en son på 5 månader. Jag kryper med honom på golvet, jag matar honom med alla möjliga kladdiga puréer, jag mockar skit, jag torkar kräk...och så älskar jag honom fullkomligt.
Men, varje morgon när jag står i min garderob (ca 30 sek.) så grabbar jag tag i något som ligger ytterst, som jag kan amma i.
I bland blir det värsta pangoutfiten av bara farten och ibland eller rätt ofta så blir det baggy jeans och en tisha. Skönt helt enkelt.
Praktiska mamman.
När jag väl har piffat till mig lite så kommer jag mig aldrig för att be någon att ta ett kort. Det känns ju löjligt helt enkelt. Därför blir det inte så mycket mode som jag tänkte en gång i begynnelsen.
Men jag har ändå tänkt att mode ska få stå kvar. Det ska få gro lite till. Kanske kommer det ett uppsving? Håll ut.
Puss och god natt på er!

Julkexet

Det är såååå mörkt nu. Mina vagnrundor kräver snart pannlampa. Dessa bilder togs strax efter fyra i eftermiddag. Inte konstigt att Fred ibland somnar för natten.
I dag har vi haft det riktigt chill. Vi gymmade i morse, men har inte gjort många knop sedan dess.
Fred har iofs. legat i som vanligt. Han tar sig framåt nu, han ålar sig. Han reser sig även i krypposition ibland, men sedan faller de små grodlåren ner mot golvet igen.
Vi har fikat med granntjejerna Annie och lilla Edith som vi sedan gick en liten promenad med.

När vi skypade med moster Fia i morse påstod hon att hennes kamera gör så att Fred ser tjockare ut än vad han är. Det var det gulligaste på länge, finaste syster.  Men det är klart att det kan vara svårt att hänga med när denna lilla man växer som om han hade koskit i skorna. Jag hinner själv inte med!

Nu har hela La Famiglia fått se Fred som pepparkaksgubbe. Det blev så gulligt när Fia skulle förklara för dem vad det var för dräkt han hade på sig. Dom har ju inga pepparkakor i Italien ju.

Fia sa helt enkelt att han är utklädd till ett litet kex, en liten Biscotto. Så sjukt gulligt!

vårt hus

denna brygga går jag var dag. Perfekt gung för vagnen

Älskar

Måndag

(Måndagen är tebax, pjuh.)

1a advent susade förbi och kom samtidigt som det riktiga novembervädret. På vägen hem från adventsfikat i går kväll, möttes vi att stora flyttkartonger som fullkomligt flög förbi oss i vinden.
Är det Berit stormen heter? Ja, hon var iaf. nästan i Stockholm i går. Lagom till adventsstjärnor och utebelysning kommit på plats, så besöker hon stan. Berit gjorde 1a advent extra mysig tror jag. Gatulamporna svajade i vinden och regnet piskade vågrätt på fönsterrutorna.

Min och Freds måndag har varit extra mysig just i dag. I stället för vår vanliga Sicklarunda tog vi tog bussen in till stan och åt lunch med Soerine. När Fred sedan sov gott i vagnen passade jag på att fönstershoppa lite. NKs julskyltning är i full gång och blev därför ett självklart stopp på vägen. Så mysigt att bara titta på alla fina dekorationer.
Vi mötte sedan upp J på ett café nära min frisör, för en kaffe innan min klippning. Ja, för i dag var det äntligen dags. Inte bara skönt för mig, utan för min omgivning också. Hehe. Jo, det är nämligen så att jag har sjukt svårt att bestämma om jag ska spara ut håret lite, eller om jag ska klippa som vanligt, eller om jag helt enkelt ska klippa någon ny kort frisyr. Den senaste veckan har det googlats på bilder och tjatats och gnatats med alla som orkat lyssna. O ena sidan... o andra sidan...
Tillslut tröttnade jag på mig själv och beslutade mig för att lämna alla beslut til min frisör. Det var nog bra. Min frisör är så bra på nya grejjer nämligen. Hans råd till mig var kort och gott "Sluta tänk så mycket och bara låt det växa lite, gillar du det så kan du ha lite längre, annars är det ju bara att klippa". Jaha liksom, så var det slutdiskuterat. Så enkelt det blev.
Nu har jag alltså inte rakat något på sidorna, trimmat mina "lotoffsarna" över öronen, bara klippt igenom lite, samt färgat i samma färg som sist.
Kort, mjukt och fint. Inga kanter eller annat "extra allt" som jag annars gillar. Det komiska var att både jag och min frisör var så himla nöjda trots denna tillsynes lilla lilla förändring. Vi var båda trötta på mina "kanter" och undercuts tror jag.
Men så kan jag ju ändra mig över natten...vi ser i morgon.

1a advent hemma hos Bonnie

mjuk pepparkaka med lingon, den blev skitgod!

pepparkaksgubben och Bonnies mormor

Fika innan jag skulle till frissan. Jag har på mig randig tröja från Whyred. Fred har skjorta och hängselbyxor från Prenatal

nya gula vinterjackan från peak Performance och nya frillan.

mysigt att pappa är hemma och kan natta

För rapp i fingrarna

Damn it!!! Raderade just gårdagens inlägg. Suck!

Glada Advent

"När 1a ljuset brinner står julens dörr på glänt, och alla människor glädjas att fira få advent."

Denna vers är helig tradition i familjen Levin. För varje ljus som tänds finns en söt vers att läsa.
J är uppväxt med denna tradition och har läst verserna för mig varje jul sedan vi träffades.
Men förra julen fick tom jag rätta honom när han läste fel :) Ha ha nu är jag ju också en Levin.
I morse fick J sovmorgon när jag och Fred smög upp innan 7. Jag är ju en riktig morgonmänniska och tyckte därför att det var extra mysigt att få gå upp just i dag och fira 1a advent.
När kaffet puttrade i bryggaren tände jag ljus i hela lägenheten och satt en stund med Fred och lyssnade på julmusik. Jag är verkligen en riktig julknarkare. Planen för i dag var att baka en mjuk pepparkaka i min nya gummiform. Vi ska nämligen på adventsfika hos Bonnie senare i dag. Tänkte att det var mysigt att ha med något juligt. Med lite kaffe i min trötta morgonkropp blev jag som ny och slängde lätt ihop en smet som om jag aldrig gjort annat. (haha) Fred jublade och hojtade när vispar och äggskal for över diskbänken.
Swiff swoff som det låter när Lennqvistarna är i farten. Kakan stod alltså i ugnen innan 8.
Jo, jag är nöjd, om ni undrar. Vilken husmorsgrej! Vi har ju inte smakat den än, men den ser förbaskat god ut.
När kakan stod i ugn och spred pepparkaksdoft i hela lägenheten, så var det dags att väcka J med Adventsfrukost på sängen. Jag hade faktiskt köpt en liten present också. Sprang nämligen på ett gammaldags änglaspel på Åhlens här om dagen. Jag kunde absolut inte låta bli att köpa det, då jag varje år grämer mig över att det fattas en liten pinne i mitt änglaspel sedan barndomen. Ändå packar jag upp det varje år med hopp om att komma på en "Mc Gyver aktig" lösning så att det håller i hop i alla fall. Självklart blir vi lika besvikna varje år. Skit liksom.
Men, så låg det där, änglaspelet på Åhlens. I exakt samma förpackning som när vi var små! Underbart!
Därför fick J det av mig i morse.

fin va!? men den ska snart tas ut ur formen och vändas upp och ner...hoppas den håller.

var bara tvungen att reta er gormander med denna bild, J bjöd nämligen på den sjukaste råbiffen i historien i går. S-an i gatan.

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Premiären "utanför min bubbla som mamma" gick av stapeln i afton. Första kvällen ute som Elin, inte som mamma. Jag och Anna tog oss hela vägen till Göteborg för ett glas vin.
Då menar jag förstås Restaurangen Göteborg ett kvarter bort och inget annat. Staden Göteborg hade ju varit friskt vågat. Vi tar tåget dit nu när barnen sover liksom. En blixtvisit på Avenyn..
Om så hade varit fallet hade jag fortsatt på Håkans text... "ge mig arsenik bapapapaa..."
Men ändå inte så illa, ett helt glas rödpang hann vi alltså slurpa i oss, samtidigt som våra munnar gick i ett. Vi som alltid går dragandes med vagnarna nere på bryggan, satt plötsligt piffiga och fina med utsikt över vattnet med tända ljus. Välbehövliga egna tid!
Tack papporna J och Marcus för att ni sparkade ut oss i kväll!

En sjukt oproffsig dagens med vagn och skor i bakgrunden kommer här!
Jag ville skynda iväg till Göteborg och hade inte tid för snygg posing.
Jag har på mig jeans från Zara, stövletter från Max Mara, kappa från Stylein, tunika från COS.

jag ser ut som en tant i mössa! tack gode Gud att jag ska klippa mig på måndag.

Blogginlägget till morfar

Hoppas ni får kul på Kalmar FF middagen i kväll!

Torsdag

Efter gymmet gick vi till öppna förskolan för fösta gången. Vi lyckades tajma sångstunden precis. Fred och Bonnie verkade uppskatta dagens utflykt. Dit kommer vi helt säkert att gå igen!

Jag jag har precis satt mig i soffan efter middag för en. J är nämligen ute med kompisar för middag och öl i kväll, så jag är själv.
De senaste dagarna har gått ruskigt fort och har varit fyllda med massor av trevliga händelser. Jag älskar verkligen att fylla dagarna med aktiviteter.  Ni som känner mig vet att jag har svårt att sitta still. Det har faktiskt blivit bättre de senaste åren måste jag tillägga, men jag har fortfarande lite myror i brallan stundtals.
Så, det jag skulle komma till var just hur skönt jag sitter i soffan. Jag har landat här nu med mjukisbrallorna på. Jag hoppas innerligt att Fred sover gott nu så att hans mamma kan få "bara vara" lite.

Lika mycket som jag fullständigt älskar att vara mamma, kan jag förundras över hur annorlunda mitt liv är i dag. Alla som babblat om "egentid" har på något sätt fått lite upprättelse i mina ögon nu. När jag var gravid och dessa "egentidsförespråkare" babblade som bäst om "egentid hit och egentid dit" ville jag bara kräkas. "egentid my as" kände jag nästan. jag hade haft så mycket tid då, så det enda jag ville var ju att träffa Fred. Med magen i vädret kunde jag enkelt utnyttja min "egentid". Jag använde magen till bord när jag lackade naglarna, när jag åt glass, eller drack alkoholfri öl. Allt stod så stadigt på magen. För det var ju sånt jag hade tid till.
I dag hinner jag fortfarande med dessa saker, men inte lika ofta. Jag byter inte nagellack flera gånger i veckan kanske, men det var väl ändå på tiden att börja lägga minuterna på viktigare saker?
Ja ja, nu sitter jag i alla fall här med massor??? av egentid och njuter.
(Vi får väl se hur länge han sover den lille... )
O så bloggar jag? Näee, skärpning känner jag direkt. Dags att leta fram lite choklad.

Over and out

kvällens middag för mig själv blev laxwallenbergare, sallad. Olivolja och pressad citron.

VI gymmar

I dag var det inte bara jag som tränade på gymet. Fred ligger i hårdträning när det gäller att ta sig framåt.
Han skriker av ilska när det inte går. Han skriker av glädje när han lyckas. De senaste dagarna har varit minst sagt högljudda här hemma.
Själv skrek jag inte så mycket på gymmet, men åmade mig en aning. Kroppen kändes lite stel efter löparturen i går. Vikterna kändes tunga. Jag älskar dock att småchocka kroppen lite! Ha ha kroppen, du som trodde du skulle få vila...

En välförtjänt vila...

Bus

Dagen i bilder

I dag har jag fullständig bloggtorka. Jag drygar ut det hela med massor av bilder i stället.
Nu ska jag sätta mig i soffan och dega efter en välbehövlig svettig löparrunda.

Lunch för två. Fred får potatispuré och jag omelett med basilika, svamp, prosciutto och nypressad italiens olivolja.

Fred säger hej till sin nalle. Fred är så glad hela tiden nu. Klängig men glad. Små små glädjetjut hörs i vår lägenhet hela dagarna. Mysigt!

Mysig fika med Emelie och Anna

Spännande att kolla när pappa borstar tänderna. Fred har på sig tröja från Mini Rodini och favvobrallorna.

Bissingar

Tittar ni riktigt noga så syns sylarna. Ja dom går under det namnet. Stoppa inte in fingret i hans mun om ni nu skulle komma i närheten. Det skulle gå av.

Lika som bär?

Att äpplet inte faller långt från trädet...kan kanske stämma? Om inte bilderna på mig när jag var lite hade så dålig kvalitet, hade ni kanske inte sett någon skillnad? Eller?

Tisdagsmiddag

Hej!
I dag har dagen rullat på i ett. Kan egentligen inte bjuda på så många spännande händelser, mest vardagliga. I dag har jag haft en sån där "nyttig" dag ni vet.
Jag vaknade på alldeles ypperligt bra humör. Minidammsugaren fick göra entré innan frukost med en kopp kaffe i handen.
Jag kan inte riktigt redogöra varför det blev så. Förmodligen var det skitigt på golvet.
Sedan fortsatte dagen i samma linje. Jag var en sväng hos min svägerska och lämnade av lånade grytor, postade brev, lämnade tillbaka film... *gäsp* Läser ni fortfarande?
Gick runt Sickla sjön, en sväng in på gymet. Hade bokstavligt talat halva Sicklaskogen med mig in där. Jag fick mocka bort rejäla lövkockor från vagnen och riktigt skämdes när jag kletade ner golven. (det är ett barnvänligt gym, där man får ta med vagnen in). Tack och lov hade jag med hjulskydden som fick åka på.
Sedan rullade jag runt mellan maskinerna och körde ett snabbpass medans Fred kollade på.
Fred blir numera serverad frukost, lunch och kvällsmat, så jag hann knappt hem förrän min och hans mat skulle preppas.
Just nu ligger banan på topplistan.
När både jag och Fred äntligen var hela och rena, var det dags att ta sig iväg till Anna & Bonnie för ytterligare en rond lussebak. Redan på vägen dit kände jag hur energin började dala.
Efter en kortare överläggning kom vi fram till att vi kan baka vilken dag som helst framöver, men inte i dag.
I stället satt vi helt stilla en stund med var sin kopp kaffe. Underbart.
Eftermiddagen rullade senare vidare med hemmagjorda körvar och god sallad hemma hos oss. Både Anna & Marcus och Sofia och Daniel gjorde oss sällskap. Härligt att bryta vardagens kvällar framför TVn med middag istället.

Lägg till bildtext

Fred Ejnar Axel

Här kommer äntligen Freds bilder från hans namnfest! Som ni ser var det fullt hus denna lördag när Fred skulle få sina namn. 

Vi visade ett bildspel med bilder på magen, ultraljudet, BB, och den första tiden med Fred. Vi valde att spela låten "mamma" med Laleh och presenterade Freds gudföräldrar Fia och Christophe.

I stället för att skvätta lite vatten på hans lilla huvud, fick han bära en blomsterkrans. Självklart skålade vi för den lille innan buffén stod uppdukad.

Hemmagjorda korvar, confiterad kyckling och sallad stod på menyn till varmrätt. Äppelpaj och vaniljsås till efterrätt.

Fred Ejnar Axel

Mormor läste en jättefin dikt som hon själv skrivit som handlade just om hur det är att vara en stolt mormor.

Farfar läste oxå en fin dikt som han burit med sig sedan barnsben.

Fred fick massor av fina paket..bla en fårskinnsfäll

vad kan detta vara....

...jo världens coolaste veteranbil

Tusen tack alla som kom denna dag för att fira vår lilla kille!


 

Måndag

I dag är det bara 5 dagar till 1:a advent. Tänk ändå vad snabbt hösten blåste förbi. Det måste bara vara det varma vädret som gjort att man knappt hunnit fatta!? Eller är det för att jag är mamma? Jag reflekterar inte över saker på samma sätt längre, som att det är höst tex.  Andra saker som jag aldrig tänkt på förut innan jag blev mamma, reflekterar jag över hela tiden. Hängde ni med?

Jag och Anna har sedan länge riktigt skönmålat hela grejjen med att vara mammalediga. Vi har kommit fram till att vi fullkomligt älskar detta tillstånd i livet. Vi är så otroligt härligt inskränkta, som man nog bara kan vara som nybliven mamma, fast på ett väldigt bra sätt!
Vi delar vardagens alla frågor om tänder, sömn, bajs och annat livsviktigt som snurrar runt i huvudet dagarna i ända. Våra män kan ju i kör få skratta sig överlyckliga för detta, då vi säkert skulle nöta ihjäl de stackars krakarna efter en hel dag på jobbet annars.
Vi hinner liksom sortera stort och smått i olika fack tills våra män kommer hem. Sedan kan man istället välja ut vissa av dessa fack som man drar ut och pratar lite om på kvällen.
Vi har även många gånger planerat och drömt om hur våra dagar ska te sig. Gemensamma långkok ska avlösa varandra, bärsjalar ska sys, bullar ska bakas och filmmaraton med smattrande regn på fönsterrutan ska vara en del av vardagen. Men så lyckas vi ändå inte riktigt. Vad gör vi hela dagarna? Frågar vi oss ofta! Trots att vi inte hinner med  hälften av vad vi planerat så fylls dagarna ändå till bredden. Att vi sedan inte ens hunnit tömma diskmaskinen kan ibland förbli ett mysterium. Men kul har vi!
"Det känns som om vi känt Anna och Marcus mycket längre än vad vi har, och så känns det som om jag träffar dem typ dagligen" sa J i går.
Ja, så känns det faktiskt. Jag är så himla glad att vi har träffat dem. Jag hoppas att Bonnie och Fred får möjligheten att växa upp tillsammans.
Sedan en kort tid tillbaka så kan man verkligen se på ett helt nytt sätt att de verkligen gillar varandra. De har börjat prata med varandra och känner och klämmer hela tiden på både öron, näsor och allt som deras små händer kommer åt. I dag lyckades Anna fånga värsta filmkyssen på bild! (som inte är arrangerad!)

Äkta kärlek

1a baket inför 1a advent

Kvällens middag blev hemburgare med kyckling, mango, tomat, gurka, rödlök, sallad, surdegsbröd, majo och pressad lime.

Absolut söndag

Söndagsmorgonen började med sovmorgon, Stevie Wonder och kaffe på sängen. Min absoluta morgon i alla avseenden.
Efter lite frukost kände jag ett plötsligt joggingbehov komma smygandes. Precis sådär som jag kan känna med kaffe ibland. Helt plötsligt bara skriker kroppen.
I samma stund som jag snörde skorna kände jag ett litet pirr spridas under huden. Förväntan!
Jag har många gånger sagt att "nu är det dags att höja ribban på träningen, nu har jag inga ursäkter längre", för att sedan sakta sjunka ner i soffan med fin fin Anthon Berg och ett glas vin.
Jag har helt enkelt inte lagt så mycket hjärta på träningen sedan Fred kom. Jag har lagt mitt hjärta helt hos min familj.
Med det sagt till försvar, så känns det faktiskt riktigt skönt. Jag har fokuserat på viktigare saker helt enkelt. (Nåja, chokladen kan kännas mindre viktig i sammanhanget).
Men vad jag fortfarande kan längta efter och som känns fullständigt uppnåeligt, det är den där grymma känslan av att känna mig stark. Så där stark och snygg som man gör när man tar hand om sig.
Jag vill vara en stark mamma helt enkelt, som orkar med att bära runt på guldklimpen.
Väl ute på bryggan, utan vagn (för första gången) tog sjöstadsbrisen genast tag i mig. Jag blev hög på mig själv i löpartights tror jag. Ha ha!  HEEEELLOOOO IM BACK....flinade jag för mig själv.
Med detta skrivet hoppas jag nu att min inspiration får hänga kvar!

Eftermiddagen bjöd sedan på bio med 3 andra mammor. Vi hade alla lämnat männen och barnen hemma  för "Breaking Dawn". Det var vi och ungeför hundra fjortisar på Filmstaden vid Medis.

Men ändå, SÅ bra! Är man lite lätt hormonstinn med amningshormoner som fortfarande ränner runt i kroppen så kan jag villigt erkänna att det var oerhört svårt att hålla tårarna borta. Att sedan filmen bara handlade om bröllop, kärlek, graviditet och förlossning, gjorde ju inte saken bättre.

Nä, nu ska jag faktiskt slita mig från "datan". J har gjort hemmagjord saffrans ostkaka. Till den serveras årets glögg med kaffesmak, gottis!

puss på er!