Flyttlasset har gått

Jag har flyttat min blogg till mama, vänta här några sekunder så hamnar du där automatiskt, annars klicka här.

Hållkäftenbröd

Här Sofia, här kommer "hållkäftenbrödet". Det går liksom inte kalla det för nåt annat efter att ha smakat.

Jag och syrran provbakade Skaldemans LCHF bröd förra veckan. Det blev riktigt bra. Smakar gott och är så otroligt mättande (därav namnet). Perfekt uppladdning innan ex. träning.

1/2 msk fiberhusk (finns på hälsokost)

1 dl vatten

1 1/2 dl. krossade linfrön

2 dl solrosfrön

2 1/2 dl kokosflingor

200 gr finhackad mandel

4 ägg

2 msk kokosfett

1/2 tsk salt

Ugn 160 grader

Blanda fiberhusk och vatten, låt svälla 5 minuter. Blanda linfrön, solrosfrön, kokos och mandlar. Rör om. Därefter tillsätts resten av ingredienserna.

Knåda deg och fyll i en brödform, eller forma till ett runt bröd.

Grädda ca: 1 h nederst i ugnen.

En brödskiva på 50 g innehåller mindre än 3g kolhydrater.

Ungefär 80 % av brödskivans energi  (200 kcal) kommer från fett. Det finns en bra uppsättning av vitaminer och mineraler och andelen av mättat fett är stor. Fettkvoten utan pålägg är 1,8.

Nyttigt alltså :)

Ge mig en potta

Varför fick jag för mig det här? Jag som trivs så nedrans bra i kort hår. Snagg liksom, det är min grej.

Så fick jag för mig att jag skulle ha page igen. Ååååå vad jobbigt. Snart smetar jag hela skalpen full med ricinolja (ja det sägs att det ska växa snabbare då) och sen går jag runt med ett oljigt huvud tills det växt så långt som jag vill.

Nästa gång blir det nogg pottfrisyr. Har alltid varit min hatfrisyr. Jag kommer säkert se ut som en champinjon. Har ni något förslag?

Här sitter jag och har det bra, bloggar på utan ett ljud från Fred. Han älskar vår tvätthög. Vilken grej! Men så var det nästan oroväckande tyst här ett tag. Scrolla ner så får ni förklaringen...Min gräns var nådd. Pappas kallingar är inte OK. Jag gjorde ett snabbt byte från kalling till snuttis. Älskade unge. Så, nu är det frid här igen. (se bilder nedan)

Italiensk vintage

Nu är det tomt här hemma. Mamma och pappa har åkt, likaså syster. Tur för oss att farmor och farfar kommer till oss redan nu på torsdag.

I höstas när vi var i Italien stod jag och klämde på ett fint halsband i en vintagebutik i Florens. Lite för dyrt tyckte jag, så det blev inget köp.

Döm om min förvåning när syrran räcker fram ett paket till mig, med just det halsbandet! ( jag hade nämligen inte ens sagt ett pip om att jag hade kollat på det.) Hon hade precis som jag, stått och pillat på alla möjliga i olika färger, men bestämde sig för det vita.

Halsbanden är gjorda av vintageknappar från Chanel.

Jag älskar´t!

Öl & Bärs

ÖB klubben (som stod för öl och bärs.)var inte vilken klubb som helst på 80 talet. Det var en seriös klubb där medlemmarna sammanträdde rätt ofta. Dom drack läsk med godisbitar i och kallade det för öl och bärs. Sjöng snapsvisor och var vakna nätterna igenom.

Man kan nästan tro att det stundtals var brist på barnuppfostran, eller iaf. att föräldrarna hade dåligt inflytande på sina kottar. Ändå blev det ju folk av dom. Eller?

En helt annan sak, nu bytte italienarna lägenhet. Det gick för dåligt i matchen. Ett miljöombyten kanske kan hjälpa Juve?

Bara en sån sak...

Juventus spelar mot Catania. Det står 1-1. Pappa vill messa syrrans kille "Forca Juve". (Som är väldigt ironiskt eftersom han håller på Milan.)
Bara en sån sak... att syrran ber pappa snällt att inte skicka det där sms'et, är ganska talande.
 -Men pappa låt bli, säger syrran.
-Federico blir alltid så sur, fortsätter jag.
-All kontakt med pappa under pågående match betyder alltid otur, fortsätter syrran.
-Även när Juve har tagit ledningen, och jag skickar "Forza Juve", så blir han sur, fyller pappa i.
Bara en sån sak, säger ju lite om hur skrockfulla italienare är när det gäller fotboll.
-De är skrockfulla med allt, rättar syrran.

Maxat

Maxat är bara förnamnet på denna vecka. Har man en syster som bor i Italien så bara måste man maxa när man ses.
Har man en syster som snart fyller 30, så bara måste man fira. Det gjorde vi i går.
Shopping i stan, träning och SPA på Sturebadet, Cava på Riche och överraskningsfest här hemma med bubbel och ballonger.
I dag har vi hängt på söder. shoppat sneakers på detta stället och lunchat. Sen körde jag och syrran hemmaklinik med kemisk peeling, djuprengöring och brynplock. Precis som på den gamla goda tiden. Vi fastnade alltid som apor på toaletten och klämde och pillade i timvis, samtidigt som vi utbytte viktig information om alla vi känner och inte känner. Ja, hur lät detta? Men ni som känner mig vet ju att jag är hudterapeut. Därför blir det inte mer spännande än så. Det vi klämde och pillade på alltså. "Pårmaskar" som man säger hemma i Trekanten.
Nu packar syrran väskan. Hon drar hem i morgon. Ännu en armkroksvecka har passerat. Nästa gång ses vi i Italien. Förmodligen har jag hunnit få lite nya "pårmaskar" tills dess.

Ett tillsynes oseriöst träningspass hade ändå sina seriösa ljusglimtar. Dock var passet mest
fokuserat på massetermusklen. (tuggmusklen) Med ett ständigt tjatter kunde inga hantlar
komma i närheten av den muskelbelastning våra käftar då fick fajtas med.

Två bönner rastas på Riche.

Födelsedagsgrisen

Provsmakar rom.

Söderhäng med syster och mamma.

Svinaktigt kallt på båten hem.

Kvalité

Nu är vi igång! Tjitter tjatter! Syrrhänget har bara börjat!

Milli Vanilli ger fredagsfeeling

Här hemma har vi riktig fredagsfeeling. Milli Vanilli är perfekt uppladdning inför ett glas vin i kväll med syrran i stan. Massa tjatter garanteras. (med reservation för att vi eventuellt överväger en annan outfit än Haglöfs underställ i kväll, eller vad tycker ni?)

En snorig timme på söder

En snorig timme på söder var allt som hanns med. Sen hade Fred fått nog. Men med all rätt. En liten skit som han ska inte behöva sitta i vagnen nysandes och hostandes när hans mamma springer i affärer.
Natten var en pärs med nässpray, snorsug och näsdukar, uppbullat huvudläge och inte många timmars sömn. Vi är inne på en vecka av den sorten nu. Det börjar göra sig till känna i min kropp. I morse var det som om knäskålarna nästan gav lite vika när jag stapplade mig upp kring 6.
Men med lite kaffe i blodet så rullar dagen på rätt bra. Men jag är trött.
I morgon ska jag och lillasyster till Sturebadet för välbehövlig träning och relax. Jag längtar!

Vi har snarrat loss en hel del på mina "Levande föda bollar". Här kommer receptet för er som är sötsugna:

Blötlägg ex. torkade aprikoser, katrinplommon och cashewnötter i vatten i ett par timmar.
Mixa ihop detta och blanda med: 2 dl havregryn, 2 msk jordnötssmör, 2 msk carobpulver (finns i hälsokosten), 2 msk kakao, 2 msk cocosfett.
Rulla bollarna i cocosflingor.

En kopp kaffe och en "levande föda boll"

Dagens upptäckt: Fred älskar clementin. 

Dagens mama: Kappa Stylein, halsduk Bruuns Bazaar, mössa Zoul.

Gårdagens "sidesalad" serverades med oxfilé med pesto och soltorkade tomater.

Bring it on

Hej på er!

Fred är fortfarande jätteförkyld, vilket resulterar i att han vaknar minst en gång i timmen varje natt, sedan i fredags. Sweet liksom.

Jag är inte ett vrak, men näst intill. Tur att hela familjen finns här och backar upp mig när J är på jobbet.

Jag gissar även att han har fler tänder på gång på övervåningen samtidigt som han kommit in i den omtalade "8 månadersångesten" eller nåt. Allt på samma gång. Bring it on.

Men skam den som ger sig för det. Jag och syrran har redan dammat av ett pass på gymmet. Vi maxade på crosstrainermaskinerna i dag. 40 minuter och sen så mycket plankstående som vi orkade med.

Vi var faktiskt förvånade när vi kom hem, att en så till synes ofarlig maskin redan satt sina spår. Vi var nästan lite svajjiga i stegen på vägen hem.

Nu står ett LCHF-bröd i ugnen. Bakat på massor av frön och hackad mandel. Inte något mjöl så långt ögat kan nå. En 50 gr brödskiva innehåller mindre än 3 gr kolhydrater sägs det.

Är det gott kommer jag att smäcka upp receptet här på bloggen för er som vill.

Nu ska jag passa på att sova en blund då morfar drar vagnen i snömodden för tillfället.

Liamh och Fred.

Alla hjärtans dag middag.

Alla hjärtans lillsyrrehäng

I dag har jag och syrran krokat i armkroken sedan tidig morgon. Kroken har suttit stenhårt hela dagen. Vi ses inte alls så ofta som vi hade önskat. Avståndet mellan Sverige och Italien inbjuder tyvärr inte till några spontana kafferep.
Men när vi ses, så gör vi det ordentligt.
Dagarna känns härligt långa också. Fred kan kanske ha en bidragande orsak till detta, då han för närvarande är den mest morgonpigga av oss i familjen.
Frukosten stod på bordet vid 7, morgonpromme vid 9, BVC för 8 månaderscheck vid 10. Mellis vid 11, powernap vid 12, gymmet vid 1.
Vi körde överkropp i dag. Jag har fått tillbaka mitt onda i högerskinkan och ska ta det lilla lugna med benträning, så därför körde vi ännu mera armar, axlar och bål.
Träningen fick en ny dimention i dag. Alla plankövningar blev dubbelt så jobbiga. Hur då? Jo, när man asgarvar sig igenom hälften, spänns magen och voilá: mer magträning.
Önskar att syster alltid hängde med på gymmet.
I kväll har vi haft mysig alla hjärtansdag middag med kusinerna och faster Lina. Vi har käkat lammbiff, frästa broccolibuketter och zuccini med grönsallad och rödvin.
En tisdagskväll med det lilla extra alltså.
Har ni firat alla hjärtans?

Chiiiiiiiins....

Snart så...

Mycket roligt i dag på gymmet.

Brännande axelpress.

Bollträning.

Assistancekåren

Det är rätt bra med en hel stab av hjälpredor här hemma. Lillasyrran är om möjligt ännu mer energisk än jag. Att hon är härligt tjattrig, det vet alla som träffat henne, men att hon är en hejare på matlagning, barnpassning, dammsugning och svabbning av golv gärna allt på samma gång, kanske inte alla känner till.
Den ultimata assistancekåren har ryckt ut och jag är riktigt lyckligt träffad.
Nu lagas det italiensk köttfärssås med pasta, det hälls upp rödpang och nu ropas alla till bords.
Tänk om syrran kunde bo i Sverige ändå...då hade jag anställt henne på direkten.

Inget Sting

En kväll med Sting, det var tanken. Han spelar i kväll. 

Mormor och morfar sitter i soffan, moster Fia har landat och är på intåg. Värsta barnvaktsstyrkan alltså.

O så sitter jag här. Sminkad i mjukiskläder. 

Fred har feber och är jätte förkyld. Han vaknar hela tiden och är ledsen och mammig. Jag tänkte in i det sista att jag skulle stålsätta mig och åka in i alla fall. Känner mig som värsta mesmorsan nu som inte kan släppa greppet.

O ena sidan vill jag slappna av med J och njuta av att vara barnfri, o andra sidan har jag svårt att tro att jag kan slappna av. Jag kommer bara tänka på en febrig täppt liten kille som kämpar för att suga på sin lilla tumme men inte får luft från lilla näsan. Jag vill klappa, spraya nässpray, bädda om och klappa lite till, precis som bara en mamma kan.

Det får bli så.

Ett glas vin med syster och päronen här hemma,  i mjukiskläder är heller inte så tokigt.

Energisnålt

Trots att jag fick sovmorgon i morse kändes energinivån i kroppen riktigt snål när jag klev upp.
Fred var så gnällig och förkyld i går att jag måste ha sugit åt mig hans oro fullständigt. Jag tror att vi mammor har ett extra känslosinne när det gäller våra barn. I morse visade det sig att lillkillen även har feber. Då fick vi i alla fall en förklaring till hans plötsliga humörsvängning.

Jag peppade upp mig, laddade med rejäl grötfrukost och labbade iväg till gymmet. Mannen ropade efter mig innan jag han smälla igen dörren. -"Kör ordentligt nu, lämna inte förrän du skakar i kroppen".
Med de orden i huvudet bestämde jag mig därför för att öka vikterna. Skulle jag inte orka samma antal repetitioner skulle jag bara minska antalet från 10 till 7.
Väl där körde jag samma antal reps, men tyngre. Höll lite snabbare tempo mellan "setten" och sparade inte någonstans.
På vägen hem kändes vattenflaskan riktigt tung. Det blev bekvämare att hälla ut vattnet som var kvar i snön.
Det ser jag som ett riktigt bra betyg på dagens träning.

Liten sjukling.

Nöjd och pigg mamma.

Mormor & Morfar är i staun

Nu sitter jag i fotöljen med en god kopp kaffe och en "levande föda boll". Jag försöker verkligen njuta, men Fred sitter på golvet och gnäller. I natt har han vaknat och gråtit precis som när han var liten. Dagen har liksom fortsatt lite i samma tecken. Det är alltså gnälligt värre.

Mamma och pappa anlände i går kväll. Vi käkade god middag och drack gott vin. I dag har vi varit ute på morgonpromenad runt Sickla Sjön och ätit pannkakor till lunch.

I morgon kommer moster Fia :) Det blir underbart!

Hoppas på bättre "blogglycka" senare.

Ha en bra dag!

Första parkett.

Pappas matlåda är bus.

I går sken solen från en klarblå himmel.

Det är en konst att vara mamma

If you snooze you loose... Vår väckarklocka till son hade sovmorgon i morse. J kom därför en timma försent till jobbet. Det är Freds fel. NOT. Jag och Fred blev därför väldigt sena till vår morgonpromenad med grannarna. Så sena att morgonpromenaden inte ens kunde få kallas för just "morgonpromenad". Klockan var 11.30 när vi gick hemåt igen. Inte alls morgon.

Nu är grannarna inte grannar längre. Det är konstigt. Jag kommer nog skicka mina klassiska sms i morgon bitti som vanligt. "Morgonpromme?" eller "kaffe?" Innan jag vaknat till. Flyttlasset gick nämligen i dag. Nu flyttar de till radhus i Sollentuna. Det kommer bli tomt. Vad ska jag nu ha mina foppatofflor till? Dom är alldeles för fula för att gå i hela vägen till Anna och Bonnie. Dom är alldeles lagom fula men ack så praktiska att stoppa fötterna i när jag tar Fred under armen för en kaffe next door. Dom är ju på tok för kalla och fula för att ha på sig hela vägen till Sollentuna. Hu vilken tanke. Foppa på pendeln.

Min "foppa-era" är nog över och tur är väl det.

Men till Sollentuna ska vi. Vi är nämligen alldeles för nyfikna på Villes nya lya för att bara hänga här i Schööstan.

I dag har jag bott i mitt underställ. Disken har vällt över i diskhon och gruset i hallen har rullat hela vägen in i vardagsrummet. Mitt hår har stått rakt upp och jag har inte borstat tänderna.

En ganska otypisk dag för mig egentligen. Jag älskar när det är städat och fint här hemma och när jag iaf. har gått genom duschen innan jag släpper in "folk".

I morse blev det inte riktigt så. Grannfrun och sonen kom hit för att äta mellis och fika, då flyttgubbarna hade fullt upp hemma hos dem. När de packat det sista begav de sig mot Sollentuna. Jag hann sedan precis ge Fred lunch innan telefonen ringde igen. Nu var det Sofia och Cornelia som ville komma på kaffe.

Jag blickade ner över mina underställsbyxor med uttöjda knän och funderade ett slag. Kastade ett öga över diskberget, innan jag sa- Kom hit vetja. 

Dagen blev alltså till ett långt kafferep endast iklädd underställ och med den fulaste sovfrisyren ni någonsin kan tänka er.

När eftermiddagen kom och Fred skulle sova kom jag äntligen lös här i lägenheten. Nu sitter jag här nöjd och belåten. Golvet är skinande rent, diskmaskinen susar och puttrar och jag har borstat tänderna. Det ja!

Det går ju precis lika bra att göra allt bak och fram. Eller tvärt om. Jag ska bli bättre på det. Jag måste välja kafferep med goda vänner framför ett skinande hem oftare. Men att borsta tänderna är ju en bra grej.

Det är helt klart en konst som mamma att prioritera rätt bland vardagens alla bestyr. Ibland måste man tänja på gränserna. Ibland måste man bjuda på kaffe i underställ och sovfrilla. Det går när man är mamma.

Det var inte bara syster som trodde jag skulle gå och lägga mig.
Min man mötte just ett troll i hallen.

Inte mycket vettigt...

Inte mycket vettigt blir skrivet här just nu. Jag snubblar på tangentbordet, hittar inte orden, har inte riktigt lust, orkar inte. Vissa dagar är ju så.
På bilden nedan ser ni en kille som gjorde sitt första riktiga försök till att krypa i morse. Han kröp en liten bit. Sedan blev han distraherad och tappade fokus. Jag kunde nämligen inte sluta att hoppa upp och ner, skrika och heja om vart annat.
Ehh, stolt? Närrå...

God natt på er!

Som en smäck

Morgon började perfekt. Fred vaknade 6.20 för vällingmys. Vi gick upp vid 7 tiden och jag kunde äta min frukost i lugn och ro utan en panikhungrig bebis. Ja, för vaknar Fred vid 5 tiden och vill ha välling, så är det dags för frukostgröt så fort vi stiger upp. I morse satt jag med rykande hett kaffe, DN och morgonnyheterna på TV. Dessa mornar växer inte på träd om man säger så.
När Fred sedan skulle ha sin frukost passade vi samtidigt på att skypa med lillasyrran. Vad hade vi gjort utan Skype? Ofta finns det ingen hejd på oss när vi kör igång. Allt ska analyseras högt och lågt. Jag älskar det. Samtidigt får jag se min fina syster och ibland får jag även en skymt av hennes andra hälft Federico.
Italien ligger långt borta, men känns vid sådana här tillfällen ganska nära.
På söndag behöver vi inte Skype längre, då kommer syrran hit! SOM VI LÄNGTAR!

Andra roliga händelser i dag har varit att rädda utelåsta vänner i nöd, testa ett nytt recept på laxburgare och en smarrig semlefika hos Sofia som är mammaledig med Cornelia.
Denna dagen satt verkligen som en smäck, gjorde din?

Fred och Bonnie dejtar i snön.

Sofia, Cornelia och Pernilla.

Fred och Minea busar.

Extra allt

Klockan har nu passerat 22, alltså sitter jag i soffan och degar. Hela dagen har varit lite "off".
Fred har varit extra allt i dag. Allt från små små fingrar i klämt till att käka toapapper. När han upptäckte att jag kommit på honom med papper över hela toalettgolvet, försökte han nästan möla i sig toapappret. Typ, oo nu måste jag skynda mig och smaka på allt papper innan mamma hindrar mig och så att hon inte tar det ifrån mig.
Fred har även passat på att resa sig mot soffan två gånger i dag. Sen står han på sina små ben och tjoar av glädje.
Har jag sagt förut att han är världens sötaste?
Efter en minst sagt klängig dag var det oerhört skönt att få gå till gymmet. I kväll blev det överkropp. Jag hade mentalt förberett mig för ett lugnt pass men blev så sjukt peppad när jag väl klev över tröskeln.
Jag ökade istället vikterna och gjorde nästan min första chin. Fast det dröjer nog ett tag till ändå. Men jag ska!
Jag e så staak så jag e o de då va.

Videobloggar

God morgon!

Jag hakar härmed på det absolut trendigaste i bloggarnas värld... nämligen videoblogging...

Fred var väl inte helt med på noterna, men vi videobloggar, det ni!

Fixardag med guldkant

I dag har vi haft en fixardag, Som vanligt får jag väl nästan tillägga, fast en fixardag med värsta guldkanten.
Jag och söndagar kan kanske oftast liknas vid en tornado som drar fram genom lägenheten. En energisk sådan som inte lämnar något åt slumpen.
En tornado som snart ger min stackars man stressutslag.
Men när mina veckor kantas av vardagssysslor i hemmet och med det lilla barnet så öppnar sig plötsligt en värld av möjligheter just på söndagen. På lördagen har man ju haft det så trevligt med diverse aktiviteter att söndagen bara måste vara "nyttig" på något vis. Rensning av garderober eller i köksskåp eller kanske rent utav rensning av källarförrådet, kan ge mig fullständig ståpäls. Jag vet, det är inte normalt.
Med skräckblandad förtjusning kan jag riva ut alla kläder på golvet för att sedan systematiskt sortera allt i högar. "Slänga", "spara", "packa ner i källaren" " ge lillasyrran" osv. Allt skrivs ner på små lappar som jag sedan klistrar fast på lådorna.
I dag var det på snudden till att bli precis en sådan dag av värsta slaget. Men någonting hände där mellan morgonkaffet och träningspasset. Istället började jag med att peela hela kroppen och lägga ansiktsmask, dricka mer kaffe och läsa bloggar...
J och Fred var ute på Söder och jag fick därför njuta av att vara alldeles själv en stund. Jag kände inte att jag hade lust att rensa någonstans alls, jag kände bara för att söndagsslappa.
Så det gjorde jag. Med en sådan härlig "alter ego förmiddag" kunde jag sedan återgå till att vara mamma Elin igen.

Bra start

En bra start på dagen till komp av Robyn – Don't Fucking Tell Me What To Do

Vad gör ni i dag?

Pulkapremiär

I dag kom John Blund förbi precis lagom till Freds första pulkaåk. När vi äntligen hade fått med oss både kaffetermos, nybakta rosenbröd och lyxig kallskuren skinka fällde han ut sitt paraply.

Ett åk hanns med i alla fall, innan ögonlocken trillade ihop. Ett åk med sin pappa.

Inte helt övertygad, ej heller så exalterad fick Fred istället bäddas in i sin sköna åkpåse för en liten blund.

Dagen blev alltså inte helt efter vad vi hade planerat, men det betyder heller inte att den blev sämre för det.

Jag och J insåg plötsligt att vi fick en stunds utomhuspicknic bara vi.

Längst upp i pulkabacken blev vi sittandes rätt länge. Solens strålar lyckades hitta vägen in till varje liten por på mina rosiga kinder och värmde riktigt gott, trots alla minusgrader.

Jag och J hann prata om framtidsdrömmar, roliga projekt och om vårt hus.

Vilken lördag!