Inte så pjåskigt

Det är inte så pjåskigt ( ett riktigt bra uttryck som min farmor använder sig av då och då) att vara mammaledig när solen skiner från en klarblå himmel för tredje dagen i rad.
Jag vaknade pigg och springsugen. Därför gungade vi lite först och joggade sedan runt Hammarby Sjön.
Vet ni den där känslan man kan få av härligt väder? Ni vet den där sprittande känslan. Den hade jag i dag. Ända ut i lilltårna. Jag måste ha sett bra fånig ut där jag joggade med det fetaste smajlet på länge.
Jag kom då att tänka på livet.
Det här är verkligen livet, tänkte jag. Här är jag liksom, mamman. Fred ligger där i vagnen. Det är vi nu.
Jag och J har en liten familj.
I bland känner jag att dagarna bara går. Inrutade med vardagliga ting. Samma saker vecka ut och vecka in. Ni vet, tvätt, städ, handla mat, bädda, byta blöjor. Jag kan nog fortsätta i en evighet...
Men så kommer de där speciella dagarna ibland förbi. När man som mest behöver dem är dom här. Som i dag. Livet liksom ramlar över mig. Jag älskar sådana dagar!

Magisk Måndag

Vilodag. Ingen träning på schemat. Jag körde ju spinning i lördags och 7 km backig löpning söndag.
Kroppen visste att den skulle få vila i dag. Konstigt att det mentala kan spela in så pass mycket ändå, för
jag vaknade upp segare än på länge. Hasade mig ut i köket. Frukost och kaffe gör nog susen, tänkte jag.
Det ljusnade ute. Och vilket ljus sen. Solen sken från den blåaste himmel.
Det sa alltid min farfar " När jag fyller år så kommer ljuset". Det stämmer alltid. Som jag har längtat.
Snön låg vit och gnistrade i kapp med Sjöstans vatten.
Jag hade faktiskt tänkt stanna inne hela dagen i dag. En riktig mjukisbyxdag med film hade jag tänkt.
Sådant förekommer nästan aldrig i mitt liv just nu, så jag bestämde mig för en sådan dag i dag. Mest för att jag trodde att jag behövde det.
Men med lite kaffe i systemet kunde jag tänka lite klarare. En skön promenad först, sen kan jag vara inne resten av dagen om jag så vill.
Väl ute andades jag in den kalla luften, kisade mot solen och gladde mig så att jag ändå tog mig i kragen och gick ut på promenad. Fred sov gott i vagnen.

Resten av dagen har flutit på i mjukiskläder, jag och Fred har sett en halv film, rensat i köksskåp och i Freddans garderob. Den lille växer så det knakar.
I morgon hoppas jag på lite mer action. Tror inte riktigt att det är min grej att såsa hemma. Det är som syrran säger " Duschar och sminkar man sig inte direkt på morgonen, är det som om man inte vaknar på hela dagen". Det ligger något i det.

Nu vet jag...

I morse småslirade jag förbi Konsum alldeles svettig och dann. Fullständigt slutkörd.

Morgonens spinningpass var uppdelad i 7 asjobbiga intervaller. Varje på 2 minuter med 4 minuters aktiv vila mellan. Svinigt jobbigt. Så det är klart att man är svettig när man går hem. Sen att det var extra grått och trist och moddigt gjorde ju inte saken så mycket bättre. Klart att trötta ben slirar då.

Sen kunde det ju faktiskt ha varit så att jag varit ute och partajat natten lång och var på väg hem. Men det var väl ingen av er som trodde? Haha! Det händer väldigt sällan nu för tiden. Men någon gång snart ska jag faktiskt ut och roa mig, jag lovar. Fast lite lagom kanske helst. Jag och Anna har pratat om att dra ihop ett tjejgäng till nästa lördag. 

"Hej vi har slutat amma, ge oss vin nu med det samma!!!" Vi kommer förmodligen vara det där lite för störiga gänget som pratar liiite för högt, smuttar på samma vinglas liite för länge, beställer ingen mat, sitter till stängning och har såklart piffat oss liiite i överkant. Hahaha!

Någonstans där utanför Konsum höjde jag blicken och fick syn på Tove Styrkes konsertaffisch. Hon är ju lite smått ascool ändå. Det slog mig då genast, hennes frisyr ska jag banne mig ha! (Några av er vet ju att jag låter håret växa nu.) O Ja, det är  en väldigt lång bit kvar, men nu ska det ut!

Jag har länge varit sugen på en page, men varit osäker på hur den ska se ut.

Nu vet jag. Så enkel men så cool. Vad tycker ni?

Upprättelse

Min rygg måste ändå få lite upprättelse. Det kan nämligen vara så att ni som läser bloggen tror att jag la upp förra ryggbilden i syftet "kolla min snygga rygg" eller nåt. Sedan påstod jag att jag hade värsta såret på ryggen från den dagens träning, som knappt inte syntes. Hehe!
Ja, ni som känner mig vet ju att jag lätt skulle kunna flexa ryggen här på bloggen om jag så ville bara för att den är snygg. Haha, men nu var det faktiskt ett sår jag skulle visa denna gången.
I dag har halva sårskorpan skavts av (gjorde asont!!!) men kolla bilden nedan, det ser ju ut som ett skotthål för fasen! Aaaaahhh!

Kvällens snabbmiddag som lätt fixas på 15 minuter:
Tryffelsalami, prosciutto, fänkålssalami, avokado, ruccola, naturella cashewnötter, tomater,
paprika och halloumi. Ringla olivolja över, salt och peppar, klart!

Fruarna från Saltsjö boo

Nu är det alltså klart. Anna och Marcus + Bonnie blir grannar med oss i Tollare!
Dom skrev på hos mäklaren i dag. Vid förra "släppet av radhus" gick dom ju bet.
Jag och J var klart glada över att vi kom med, men det kändes ändå lite "tarvligt" när vi alla fyra så gärna ville bo där.
Vad som blev en overklig dröm, något som inte gick att ta på, något som vi aldrig hade vågat hoppas på gick alltså i uppfyllelse!
Denna eftertraktade nyproduktion som byggs i Nacka, Saltsjö Boo ska bli vårt framtida hem.
Anna och Marcus blev nr. 1 i NCCs inbox i måndags. När de träffade mäklaren i dag sa hon:
- Åååhhhh jag blev så glad när jag såg att ni var först i inboxen ( av 1500 intresseanmälningar!) eftersom ni blev så ledsna förra gången, ge mig en kram!
Fred och Bonnie kommer alltså inte skiljas åt. Det känns så mysigt. Riktiga bästisar.

I morse följde jag och Fred med Sofia och Ville på vagnjogg. Det var moddigt och riktigt tungt. Som ni ser på bilden nedan hade jag inte riktigt vaknat. Därför blev det väldigt lugnt. Men skönt ändå.
Vi mellanlandade sedan hemma för dusch och blöjbyte för att sedan dra vagnen till Anna och Bonnie.
Samtalsämne: Toooooolllare!
Vilken Fredag! Underbart, nu väntar jag bara på min man och att helgen kan få börja.

Morgontrött vagnjogg.

De absolut sötaste badbrallorna till Fred kom på posten i går. Tack finaste Linda!

Fru Saltsjö Boo känner sig nöjd!

Supergott med mat tycker Ville!

Bonnie

Karta över Tollare.

Det ljuva livet

Jag var i full gång med att plocka ur disk ur diskmaskinen när det hände.
Jo, den lille skitungen bara reste sig upp alldeles själv. Han tog tag i luckan och hävde sig upp. Sen stod han där på lite ostadiga ben och sken som en liten sol.
Jag blev så paff av händelsen att jag inte hann få fram kameran.
Eftersom Fred fortfarande ålar sig fram likt en smidig anakonda här hemma, trodde jag kryp stod som nästa grej på listan. Inte resa sig och stå.
Sedan tänkte jag att det nog bara var en tillfällighet, så jag var bara tvungen att testa igen.
Jag lät luckan vara nerfälld (oj oj tänker J nu, ovarsamma mamman...) och placerade Fred en bit bort på golvet. Jag hann knappt blinka förrän han var framme vid luckan igen. Så hävde han sig upp igen!
Nu gäller det alltså att hålla koll på den lilla mannen. Han blir mer och mer lik en apa för var dag.

Nu sitter apan i sin stol och läser Första mosboken, en pekbok för hungriga bebisar. Den är så intressant så att jag tom. kan dricka varmt kaffe och blogga. Det ljuva livet.

I kväll hoppas jag verkligen på att få komma iväg till gymmet i bra tid. Jag har tänkt att köra ett helkroppspass eftersom jag knappt fått till träningen alls denna vecka. Jag behöver köra igenom kroppen ordentligt. Längtar efter att svettas och höra pulsen dåna i öronen.
Sen ska jag däsa ner i soffan med min fina man och lite keso med frukt och frysta hallon. Det är Biggest Loser i kväll. Ser ni på det? Jag tycker egentligen inte att sådana program är så bra, men inspireras av denna coola mamman. Som alltså är en av deltagarnas personliga tränare. Hon har fött fem barn och är precis hur snygg som helst. POWER!

Nä, om denna kväll ska klaffa med att laga middag och hinna äta den innan träning, ge Fred gröt, pyamas, nattning, byta till träningskläder och gå till gymmet.....Då är det dags att slita sig nu.
Få sen nu, jag fick sitta alldeles stilla i precis 5 minuter :)

Trotsåldern?

Det är något som gnisslar ovanför vår lägenhet hos grannarna. Vi har aldrig kunnat lista ut vad det är. Superstörigt ljud. Så klart vaknade Fred nyss av just det där gnisslet.
Han sover sämre nu. Han har mardrömmar. Fatta den hjärnaktivitet som nu råder. Det lilla lilla hjärnkontoret som jobbar över varje dag. Inte konstigt att man kan sätta sig lite på tvären ibland när det passar. Eller inte passar för den delen.
Fred har nämligen kommit på att han kan styra över vissa saker. Han behöver inte alls sova bara för att hans mamma tycker det. Eller äta. Sen kan man vara precis hur hungrig som helst, men det spelar ju ingen roll. Jag tänker väl inte äta bara för att morsan vill det! tänker han säkert.
I morse hade vi en liten fajt. Först ville han inte ha maten. Sen ville han inte sova. När han inte kunde sluta gnälla när han låg i sin säng, tröttnade jag för en stund.
-Nu slutar du genast att gnälla! Mamma har inte lust att höra mer. Sa jag morskt från hallen. Sur var jag också där jag stod och klädde mig för ännu en "härlig" promenad.
Då blev det alldeles tyst från Freds rum. Lilla unge. Så kände jag mig som värsta surmorsan och rusade genast in till hans lilla säng för att överösa honom med pussar.
Så fick han vinna ännu en fajt.

Efter promenaden körde jag hemmaträning i intervaller i ca. 20 minuter. Fred tycker att det är skitkul och är så mycket i vägen som han bara kan.
Jag försöker ju lappa ihop vardag och träning i bästa möjliga mån. Det känns inte alltid så peppade att träna här hemma själv, men jag försöker i alla fall.
Med Fred på höften mest hela tiden blir jag ständigt påmind om att han inte direkt blir lättare. Min kropp måste vara stark och jag kämpar fortfarande i Lofsans challenge.

Vi hann även med en god fika hos våra grannar Sofia och Ville. Nu går han snart grannpojken! Jag fick tom. bevittna hans första steg i går :) Det går så fort! Hur gick detta till? Det känns inte alls så länge sedan som vi stod på hustaket nyåret 2010/2011. Vi skålade för våra bebisar som då låg i magen.
Jag minns även min sista vecka som gravid. Jag och Sofia fikade ute på gården. Ville var ju ute i stora vida världen, men Fred låg kvar i min mage. Jag kände mig som en svettig valross i den svenska försommaren. 
- Det kommer nog aldrig någon bebis, jämrade jag mig till Sofia. Jag minns att jag uppriktigt nääästan trodde på mig själv där och då. Väntan på Fred var så oändlig.
Man måste nog vara mamma för att verkligen förstå "folk" som säger - Var tar tiden vägen, det går ju så fort... 
För det är faktiskt  min ständiga fundering just nu.

Mamma! Vad har du satt på mina fötter? Jag kan inte röra mig!

Julklappssockiplast från moster!

Fötterna känns som limmade på golvet och jag är en gnällspik!

Jag kan inte röra mig!

Men gummit känns väldigt spännande ändå. (gick super när han väl testade att åla)

Men mamma vad har jag på mig? En tröja med snören! Jippi!

Fred har jeans från Lindex, Sockiplast från Italien, hemmastickad blåbärströja.

Hemmaträning med mössrufs, långkallingar och sprallig unge.

Kaffet

Det är så tydligt att Fred är inne i nån ny klängig period nu. Han vill bara vara i famnen. När Sofia och Anna med kidsen var över på kaffe fick Fred hänga i Sofias famn, så att jag kunde sätta på kaffet.
Det där eviga kaffet... Mitt gift. Hur klarar man sig utan? Det är flera mammor som säger sig vara tröttare efter de slutat amma. Nu är man inte hög på hormoner längre. Det är då man behöver det där kaffet.
Om man ligger inne i sovrummet och ropar efter sin man som inte hör, men fortsätter att ropa lite högre och liiiite högre... (för att man vill ha kaffe på sängen alltså, jag vet jag är bortskämd) Ska man se det som ett beroende då?
Jag har tänkt att köra en Detoxkur snart, inväntar bara lite mer av den där inspirationen som krävs. För då blir det inget kaffe!
Vad säger ni, ska jag avgifta mig?

Det är inte kul att sova på dagarna, när man kan busa med nallarna.

Livspussel

God morgon!
I morse ringde klockan 6.35. Jag tassade upp, snabbtryckte lite frukost och hoppade sedan i träningskläderna. Pojkarna sov.
Mitt liv är ett pussel. Varje bit måste falla på helt rätt plats för att allt i slutänden ska stämma.
Vilken mamma kan inte hålla med mig om detta?
Kroppen hade inte riktigt hajjat läget ens halvvägs in i passet. Det var segt i dag. Men jag är mer än nöjd. Nöjd över att ytterligare en pusselbit fallit på plats. Morgonträning!

Nu kan dagen fortsätta rulla på som vanligt. Blöjbyten, bebisgos och det eviga kalla kaffet. Ja, så är det här hemma. Kaffesuget går liksom aldrig riktigt över när man aldrig får tiden att dricka en hel kopp innan det hinner blir kallt.

Fred vill inte sova, men han är trött. Mitt kaffe är kallt. Fred gnäller i sin säng. För 10 minuter sedan hade han hittat nallarna vid fotänden och låg och snackade med dem. Urgulligt!
Vad gör ni i dag?

Sammanbiten?

Kvällscollage

Kvällen blev inte alls vad jag planerat träningsmässigt. J kom hem sent och jag fick nöja mig med hemmaträning i intervallform.
Gymmet ska istället få sig en omgång i morgon bitti. Den varianten har vi inte testat här hemma innan.
J ska alltså ha Fred på morgonen innan jobbet. Håll tummar och tår att det funkar och inte blir för stressigt, för då kan jag ju träna på morgonen framöver! Woohoo!
Nu: middag! Det doftar Mynta hela vägen hit till TV soffan! mmmmmm!

Dagens mamma! Tröja Vila, Js skjorta Encore.

Dagens detaljer, halsband Replay, örhängen Marc by Marc Jacobs.

Körde magträning på yogamattan hemma och skavde upp ryggen. Så j-la ont gjorde det att duscha.
Det ser nästan löjligt ut nu på bild, jag looovar att skavsåret är värsta skinnflådda grejjen!

Tights Monki.