Det är en konst att vara mamma

If you snooze you loose... Vår väckarklocka till son hade sovmorgon i morse. J kom därför en timma försent till jobbet. Det är Freds fel. NOT. Jag och Fred blev därför väldigt sena till vår morgonpromenad med grannarna. Så sena att morgonpromenaden inte ens kunde få kallas för just "morgonpromenad". Klockan var 11.30 när vi gick hemåt igen. Inte alls morgon.

Nu är grannarna inte grannar längre. Det är konstigt. Jag kommer nog skicka mina klassiska sms i morgon bitti som vanligt. "Morgonpromme?" eller "kaffe?" Innan jag vaknat till. Flyttlasset gick nämligen i dag. Nu flyttar de till radhus i Sollentuna. Det kommer bli tomt. Vad ska jag nu ha mina foppatofflor till? Dom är alldeles för fula för att gå i hela vägen till Anna och Bonnie. Dom är alldeles lagom fula men ack så praktiska att stoppa fötterna i när jag tar Fred under armen för en kaffe next door. Dom är ju på tok för kalla och fula för att ha på sig hela vägen till Sollentuna. Hu vilken tanke. Foppa på pendeln.

Min "foppa-era" är nog över och tur är väl det.

Men till Sollentuna ska vi. Vi är nämligen alldeles för nyfikna på Villes nya lya för att bara hänga här i Schööstan.

I dag har jag bott i mitt underställ. Disken har vällt över i diskhon och gruset i hallen har rullat hela vägen in i vardagsrummet. Mitt hår har stått rakt upp och jag har inte borstat tänderna.

En ganska otypisk dag för mig egentligen. Jag älskar när det är städat och fint här hemma och när jag iaf. har gått genom duschen innan jag släpper in "folk".

I morse blev det inte riktigt så. Grannfrun och sonen kom hit för att äta mellis och fika, då flyttgubbarna hade fullt upp hemma hos dem. När de packat det sista begav de sig mot Sollentuna. Jag hann sedan precis ge Fred lunch innan telefonen ringde igen. Nu var det Sofia och Cornelia som ville komma på kaffe.

Jag blickade ner över mina underställsbyxor med uttöjda knän och funderade ett slag. Kastade ett öga över diskberget, innan jag sa- Kom hit vetja. 

Dagen blev alltså till ett långt kafferep endast iklädd underställ och med den fulaste sovfrisyren ni någonsin kan tänka er.

När eftermiddagen kom och Fred skulle sova kom jag äntligen lös här i lägenheten. Nu sitter jag här nöjd och belåten. Golvet är skinande rent, diskmaskinen susar och puttrar och jag har borstat tänderna. Det ja!

Det går ju precis lika bra att göra allt bak och fram. Eller tvärt om. Jag ska bli bättre på det. Jag måste välja kafferep med goda vänner framför ett skinande hem oftare. Men att borsta tänderna är ju en bra grej.

Det är helt klart en konst som mamma att prioritera rätt bland vardagens alla bestyr. Ibland måste man tänja på gränserna. Ibland måste man bjuda på kaffe i underställ och sovfrilla. Det går när man är mamma.

Det var inte bara syster som trodde jag skulle gå och lägga mig.
Min man mötte just ett troll i hallen.