I dag har vi haft en fixardag, Som vanligt får jag väl nästan tillägga, fast en fixardag med värsta guldkanten.
Jag och söndagar kan kanske oftast liknas vid en tornado som drar fram genom lägenheten. En energisk sådan som inte lämnar något åt slumpen.
En tornado som snart ger min stackars man stressutslag.
Men när mina veckor kantas av vardagssysslor i hemmet och med det lilla barnet så öppnar sig plötsligt en värld av möjligheter just på söndagen. På lördagen har man ju haft det så trevligt med diverse aktiviteter att söndagen bara måste vara "nyttig" på något vis. Rensning av garderober eller i köksskåp eller kanske rent utav rensning av källarförrådet, kan ge mig fullständig ståpäls. Jag vet, det är inte normalt.
Med skräckblandad förtjusning kan jag riva ut alla kläder på golvet för att sedan systematiskt sortera allt i högar. "Slänga", "spara", "packa ner i källaren" " ge lillasyrran" osv. Allt skrivs ner på små lappar som jag sedan klistrar fast på lådorna.
I dag var det på snudden till att bli precis en sådan dag av värsta slaget. Men någonting hände där mellan morgonkaffet och träningspasset. Istället började jag med att peela hela kroppen och lägga ansiktsmask, dricka mer kaffe och läsa bloggar...
J och Fred var ute på Söder och jag fick därför njuta av att vara alldeles själv en stund. Jag kände inte att jag hade lust att rensa någonstans alls, jag kände bara för att söndagsslappa.
Så det gjorde jag. Med en sådan härlig "alter ego förmiddag" kunde jag sedan återgå till att vara mamma Elin igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar