Jag och Anna har sedan länge riktigt skönmålat hela grejjen med att vara mammalediga. Vi har kommit fram till att vi fullkomligt älskar detta tillstånd i livet. Vi är så otroligt härligt inskränkta, som man nog bara kan vara som nybliven mamma, fast på ett väldigt bra sätt!
Vi delar vardagens alla frågor om tänder, sömn, bajs och annat livsviktigt som snurrar runt i huvudet dagarna i ända. Våra män kan ju i kör få skratta sig överlyckliga för detta, då vi säkert skulle nöta ihjäl de stackars krakarna efter en hel dag på jobbet annars.
Vi hinner liksom sortera stort och smått i olika fack tills våra män kommer hem. Sedan kan man istället välja ut vissa av dessa fack som man drar ut och pratar lite om på kvällen.
Vi har även många gånger planerat och drömt om hur våra dagar ska te sig. Gemensamma långkok ska avlösa varandra, bärsjalar ska sys, bullar ska bakas och filmmaraton med smattrande regn på fönsterrutan ska vara en del av vardagen. Men så lyckas vi ändå inte riktigt. Vad gör vi hela dagarna? Frågar vi oss ofta! Trots att vi inte hinner med hälften av vad vi planerat så fylls dagarna ändå till bredden. Att vi sedan inte ens hunnit tömma diskmaskinen kan ibland förbli ett mysterium. Men kul har vi!
"Det känns som om vi känt Anna och Marcus mycket längre än vad vi har, och så känns det som om jag träffar dem typ dagligen" sa J i går.
Ja, så känns det faktiskt. Jag är så himla glad att vi har träffat dem. Jag hoppas att Bonnie och Fred får möjligheten att växa upp tillsammans.
Sedan en kort tid tillbaka så kan man verkligen se på ett helt nytt sätt att de verkligen gillar varandra. De har börjat prata med varandra och känner och klämmer hela tiden på både öron, näsor och allt som deras små händer kommer åt. I dag lyckades Anna fånga värsta filmkyssen på bild! (som inte är arrangerad!)
 |
| Äkta kärlek |
 |
| 1a baket inför 1a advent |
 |
| Kvällens middag blev hemburgare med kyckling, mango, tomat, gurka, rödlök, sallad, surdegsbröd, majo och pressad lime. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar