"Kvällarna försvinner så jävla snabbt älskling" , säger J alldeles nu, och avbryter mig i mina tankar. Mina tankar som just nu cirkulerade i exakt samma bana. Tiden springer.
Dagarna är smockfyllda, alltid. Det där med att krypa upp i soffan och bläddra i en Elle och fantisera om den perfekta outfiten till nyår, har inte ens seglat förbi i min skalle, förrän nu. Herre Gud, vad ska jag ha på mig!??
Fred är här nu, i vårt liv. Älskade unge.
På Ölands Skördefest sprang jag på en gammal klasskompis från mellanstadiet. Vi uppdaterade varandra om vad som hänt sedan sist. När jag sa att jag var mammaledig upprepade han det ordet som en fråga, "mammaledig?" Jag förstod inte alls. Sedan log han och fortsatte "mammaledig är väl den tiden innan man blir mamma?". Nu trillade den polletten ner. Kitjiing... Då var jag för paff för att säga nåt. "Ähh, vaddå?" mumlade jag tuggandes på en sjukt god lammkorv.
Inte för att jag på något sätt ser min roll som mamma som ett jobb, eller att det är jobbigt, för det tycker jag verkligen inte. Jag kan heller inte påstå att jag saknar tiden med mina Elle-tidningar nämnvärt.
Däremot så har jag insett att dagarna blir lite lätt "non Stop". Fred, ska äta, tvättas, sova, bytas, sova, äta. Sen börjar allt om från början. Non Stop. Jag då? Jo jag ska ju åxå äta, tvättas. Inte så mycket sova och bytas dock. Men istället handla, träna, fika, äta lite till och städa, tvätta och plocka. Non stop.
I min amningsluddiga hjärna fanns det ändå ett ljus i tunneln. Nu när jag väl tänker på det så blir jag lite full i skratt. Jo, för jag tänkte nämligen att detta "stressiga liv" (haha) snart skulle bli lugnare. När då? tänkte jag vidare. Eh, när jag börjar jobba igen? Not! Hur knäppt får man tänkta då? Vad då lugnare? Då kommer ju allt som görs nu fortfarande behöva göras + ett heltids jobb.
Another one (läs jag) bites the dust. Jag tror på fullaste allvar att man är "skyddad" från negativt laddade tankar som mammaledig. Annars kanske en och en annan stackare skulle bryta ihop? Vilken tur för mig att jag är skyddad. Jag är nog dopad på amningshormoner. Förmodligen hur stenad som helst eftersom jag nu med denna uppenbarelse vilande i hjärnan fortfarande fullkomligt älskar att vara mamma och "ledig".
 |
| Det går framåt, snart kryper han. |
 |
| Tänkvärda ord, som jag hittat på nätet... (Lollo, jag snodde din text...eee, hoppas det va ok?) |
 |
| Tacos, haha, man kan ju inte bara äta älg till middag. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar