Morning has broken

Sagolika morgon! Friskt, kallt, skogsdoft, jord, gula löv... Bästa medicinen mot trött och öm mammakropp. Låter nästan religiöst, jag vet men det bjuder jag på. Min morgonpromenad har blivit ett gift. Jag blir mjuk och varm i hela kroppen, rensar huvudet på funderingar om stort och smått. Ibland passar jag på att ringa mina nära. Morgon är bästa stund!
Efter vår promenad gick vi till gymet en snabbsväng. Jag hann köra lite överkropp och stabilitetsövningar för magen.
Bredvid mig ställde sig en äldre dam. Hon granskade mig med lite osäker blick för att sedan imitera mig framför spegeln. Det måste ha sett lite roligt ut.
Först lite gulligt tänkte jag. Men det tog inte lång tid förrän hon började fråga hur jag gjorde. Jag förklarade snabbt. Jag visste att min tid var kort då Fred snart skulle bli otålig.
Men exakt hur står du? avbröt damen när jag trodde att hon var nöjd. Jag visade igen.
Är inte vikterna lite väl stora avstånd mellan? Denna är för lätt! klagade hon. Vilken har du? Fortsatte hon. Ta en hantel istället då, försökte jag.
Tillslut pekade jag på tjejen längre bort i lokalen. Hon är PT, sa jag. Fråga om hon kan visa dig.
Näääeee de har aldrig tid, svarade damen. Det är så dåligt!
Kan du visa mig igen...
Jag kände genast hur den "söta" tanten helt plötsligt var värsta krävande människan.
Jag och Fred rullade demonstrativt iväg längre bort... Var jag taskig?