Florens i mitt hjärta

Underbara vackra soliga Florens, så ses vi igen. Jag blir nyförälskad varje gång. I atmosfären, folkmyllret ( som man både älskar och hatar) varför kallas det turistsäsong, om man inte får skjuta dem? Sägs det att någon bitter italienare muttrat någon gång. Jag kan förstå honom när vi kryssar med barnvagnen mellan kineser, amerikanare och hästskit (häst o vagn är en riktig turistgrej här). Att vi själva är turister får min syster påminna om, då det nästan inte längre känns så. Florens är ju hemma för min syster, då är det nästan som hemma även för mig.
Jag är kär i arkitekturen, hur kan man inte vara det? Pampigt och stort, smalt och slitet, kullersten och balkonger fyllda med grönska och så en solblekt Paceflagga, alltid.
Jag är kär i alla gamla gubbar med käpp, glasögon, hatt och kostym, kär i herrar som matchar hatt med väst och skor, dom som liksom glider fram på gatorna. Vad gör dom? Väntar dom på frugan som shoppar? Har dom något ärende? Eller går de bara runt o är italienska välklädda gubbar? Lever gubbliv med en cigarr i munnen. Stannar till för en kaffe, promenerar längs floden Arno?
Jag är även kär i alla butiker och marknaden. Jag kan inte få nog av alla snygga skor och väskor.
O visst har vi shoppat, men även njutit av sol, kaffe, lunch och godaste pistageglassen.
Är vi klara med Florens? Aldrig.